Om jag fick välja skulle jag aldrig mer någonsin sätta min fot i en vanlig matbutik igen. Faktiskt, det här ständiga vardagshandlandet är nämligen bland det värsta jag vet och det skulle vara värt oerhört mycket för mig att få slippa detta för all framtid. Något som faktiskt äntligen tycks ha blivit möjligt på senare tid. Hos smarta företag som exempelvis de framstående och banbrytande Middagsfrid kan man beställa sin matkasse snabbt och smidigt online och få den hemkörd direkt till ytterdörren, precis lagom till middagen. Man slipper helt enkelt det där tidskrävande och ytterligt frustrerande irrandet på matbutiken tillsammans med irriterande och inte sällan illaluktande människor, skrikande och tjuriga barn. Inte minst är det oerhört befriande att äntligen komma undan de ändlösa kassaköer där man ofrånkomligen hamnar bakom en supernitisk pensionär som står och viftar med en packe med ett fyrtiotal rabattkuponger som dessvärre inte matchar någon av varorna på bandet.

Nu är det så att jag ska köpa nya smycken till mig själv eftersom jag sålde dom för en tid sedan och nu sitter jag här och kollar efter smycken på nätet och det är ju klart att man blir sugen på att köpa smycken när man ser alla fina bilder på nätet och jag är ganska säker på att jag vill ha smycken i silver för det tycker jag är så himla fint. Jag hade en massa guldsmycken tidigare men jag tycker faktiskt att det är finare med silver nu och det kan ju vara så att jag har tröttnat lite på guld eftersom jag alltid har haft guld förut. Jag sålda mina guldsmycken när jag hade dåligt med pengar för en tid sedan och jag fick ganska mycket pengar faktiskt. Det som är bra med silversmycken är ju att de är mycket billigare än guldsmycken.

Jag har på senare kommit till insikt om att jag nog skulle må bra av att gå någon ledarskapsutbildning som de Advantum kompetens ger. Det känns nämligen som att jag inte riktigt kommer till min fulla rätt som chef på min arbetsplats. Med hjälp av bra kurs kanske jag skulle få de verktyg som krävs för att realisera alla de idéer jag faktiskt har och leda arbetsgruppen mot nya höjder och så vidare. Egentligen är det här något som jag borde ha tagit tag i för flera år sedan men det har liksom inte blivit av. Av flera skäl antar jag. Ett av dem är väl att det alltid är ganska svårt att erkänna sina egna brister, själv har jag haft en hel del problem med det i varje fall. Men nu är det alltså slut på detta, jag har beslutat mig för att nu vända mina svagheter till styrkor och så vidare. För det är faktiskt verkligen möjligt enligt min uppfattning.

Jag tycker inte alls att det är roligt att bli gammal och det är ju väldigt dumt att ha en siffra med de antal år som man har levt förknippat med sig och jag tror nog att det hade varit bättre om man inte hade det för nu kan man liksom följa sitt förfall på ett helt annat sätt och det är inte roligt att fylla år nu för tiden. När man var ung så tyckte man ju att det var jätte roligt att fylla år men den tiden är förbi. Jag vill absolut inte bli ett år äldre men snart är det dags igen och tiden går väldigt snabbt måste jag säga. Det är ju klart att man inte vill bli äldre för när man blir äldre så förfaller man ju sakta men säker och man blir gråhårig och rynkig och kvinnor hamnar i klimakteriet och får klimakteriebesvär och sen blir man ju svag och sjuk till slut.

Jag har länge haft sällsynt dålig koll på sjukdomar och vad som egentligen orsakar dem, borst från vad jag kan räkna ut med hjälp vanligt sunt förnuft alltså. Exempelvis råkar jag av någon skum anledning påfallande och närmast förbluffande ofta ut för urinvägsinfektion. Varför det blår så har jag egentligen ingen aning om. Jag tycker faktiskt inte att jag i största allmänhet tar mig för så mycket saker som skulle kunna resultera i urinvägsinfektion eller i varje fall öka risken för att drabbas av åkomman. Lyckligt verkar det bli bättre på alla fronter här nu. Nyligen stötte jag nämligen på en helt fantastiskt lärorik sajt, http://urinvagsinfektion-info.se där all upptänklig information finns om sjukdomen och dessutom tips på hur man bäst botar och till och med förebygger eländet. Den smartaste, enklast och bästa metoden att överhuvudtaget slippa relaterade problem är enligt de som står bakom sajten att inte ett naturläkemedel som främst innehåller tranbärsextrakt. Det har jag nu bestämt mig för att prova, jag är ganska så trött infekterade urinvägar vid det här laget.

Det kommer bli en hel del större utlägg för min del under de närmsta månaderna. Bilen måste repareras, badrummet renoveras och så måste jag verkligen investera i ett nytt partytält. Nu ar jag visserligen ett ganska stort och ändamålsenligt tält som rent tekniskt duger alldeles utmärkt till fest ändamål. Men det känns inte längre riktigt fräscht. Enligt min mening hade tältet definitivt gjort sitt redan i början av förra sommaren. Jag valde trots detta ha kvar tältet säsongen ut. Om det var ett riktigt beslut kan man förstås diskutera. Fast vad ger det egentligen. Då är då och nu är nu liksom. Helt klart är i varje fall att jag bör och ska investera i ett nytt partytält. För jag vill ju inte att mina gäster (på de fester jag brukar anordna om somrarna) får ett sunkigt intryck av mina tillställningar. Nej, det går verkligen inte för sig. Nu skulle jag visserligen kunna hyra partytält också men jag tror helt klart att det i längden blir billigare om jag köper ett.

Alltid är det något som ska strula. Så känns det i varje fall. Förra månaden gick bilen sönder. Härom veckan var det en kollega som klantade sig på jobbet vilket medförde att jag var tvungen att rycka in och styra upp situation. Det medförde i sin tur så mycket extra jobb att jag knappt har sovit något på över en vecka. Sist men inte minst har jag dragit på mig ett ytterligt elakartat ryggskott eller vad det nu är för något. Gissningsvis beror det på all den övriga stressen. Men det spelar mindre roll. Vad som däremot är av verklig vikt är att jag blir av med de här infernaliska ryggsmärtorna. Det är nämligen ordentligt plågsamt och jag kan knappt koncentrera mig på något längre en ett par minuter innan smärtan tar överhanden. Nu har jag försökt avhjälpa situationen genom att stoppa i mig kopiösa mängder värktabletter, men de fungerar knappt längre. Jag måste göra någonting annat och det illa kvickt för så här kan det inte fortsätta. Spontant tänker jag att massage skulle kunna funka. Det finns ju också många som utövar massage Stockholm så jag kan säkert hitta någon bra i närheten av jobbet. Då skulle jag kunna smita in på en välgörande session under lunchen eller något.

Jag har gjort en dum grej. För ett par dagar sedan satsade jag nästan hela min lön på en auktioner på nätet. Objektet jag budade på var ett lösskägg som Charlton Heston ska ha använt under inspelning av Ben Hur. Nu ångrar jag mig bittert. Tänk om det går upp till någon fantasisumma och jag vinner. Då kommer jag inte ha råd med mat eller ens att betala mina räkningar. Visst, det är inte säkert att skägget blir så dyrt och det är heller ingalunda säkert att jag vinner. Kanske är det någon som är beredd att betala närmare 20 000 kronor för ett svettigt och illa luktande lösskägg, vad vet jag? Men lite läskigt är det förstås. Jag kanske borde höra av mig till den här auktionssajten och förklara att jag måste ha drabbats av tillfällig sinnesförvirring och höra om de möjligtvis kan stryka mitt bud. Den vägen är nog den enda rätta.

Jag har börjat fundera på att skaffa mig en mindre flotta av båtar. Inte i något affärssyfte eller så. Nej, det bara är så att jag alltid har velat vara ägare till en massa båtar. Det finns ingen särskild mening med det faktiskt. Men behöver det finnas någon särskild mening då? Jag tycker faktiskt inte det. I regel brukar jag faktiskt göra tvärtemot vad det är meningen att jag ska göra. Till exempel vägrar jag som regel bli full och festa loss på nyårsafton. Istället brukar jag plantera mina tomater ute i trädgården då (trots att man i regel brukar göra det i början av juni). Jag vägrar helt enkelt böja mig för mig konventioner av det här slaget. Någon måtta får det vara liksom. Jag går redan upp på morgonen och jobbar sedan hela dagen som alla andra. Men det får faktiskt räcka med de sakerna. Jag står nog inte ut med mer.

Jag har blivit bjuden på en födelsedagsfest och från början så blev jag jätte glad för det är ju roligt med födelsedagsfester och jag har ingenting emot att äta tårta heller men nu är det ju så att jag även måste köpa en födelsedagspresent och det tänkte jag inte på först. Jag tycker nämligen att det är bland det jobbigaste som finns för jag vet aldrig vad jag ska köpa och jag tycker att man ska köpa någonting bra och inte bara ett presentkort eller något liknande för det känns ju ganska fantasilöst måste jag säga. Jag sitter här och kollar på profilprodukter på nätet men jag hittar ingenting som verkar bra att köpa som födelsedagspresent till min kompis. Nu börjar jag känna mig lite stressad över att jag inte kommer på någon bra present men imorgon ska jag ut och leta efter en lämplig födelsedagspresent .

Jag läste nyligen i någon kvällstidning, jag tror det var idag faktiskt, om en rysk tjej som inte en läppförstoring utan hundra. Alltså, som hade låtit göra 100 silikoninjektioner i läpparna som nu såg ut som relingen på en gummibåt. Själv var hon väldigt nöjd tydligen. Jag har lite svårt att förstå de här människorna som ska göra extrema förändringar på sin kropp. I och för sig är väl inte det här med läpparna konstigare än steroidknaprande muskelbyggare som ser ut som en sådan där Belgian Bluetjur. Helt sjuka alltså. Vad ska man egentligen med muskler som inte går att använda till, jag menar de måste ju bara vara i vägen. Tungt är det väl också antar jag. Eller det måste vara extremt tungt. Men ja… folk gör ju så mycket konstiga saker och vem är jag att döma? Jag säger bara att jag inte förstås motivationen bakom sånt där över huvud taget.

Fisk är farliga grejer tydligen. Betydligt värre än man tror faktiskt. Visst, det kan verka harmlöst med lite ångkokt torsk, kolja i curry alternativt lax med lime men skenet kan bedra. Det blev en vän till mig varse ganska nyligen då hon var ute och åt lunch på en restaurang. Det var en sådan här helt vanliga men hyfsat fin lunchkorg. Hon var där på sin välbehövliga rast för att äta något förhållandevis gott och nyttigt runt ettiden en helt vanliga tisdag. Hur som helt, detta verkade vara en helt vanlig dag på denna helt vanliga krog tills en man i sextioårsåldern några bord bort började flaxa våldsamt, riva ner glas och tallrikar från sitt bord och bli högröd i ansiktet. En hjärtinfarkt eller något skulle det flest tro. Men det visade sig senare att han svalt ett stort men ändå vasst fiskbenen som hade rispat upp halsen på insidan för att senare vandra ner och fastna så olyckligt att han inte kunde andas. Min vän har som varit tävlingssimmare och extraknäckt som livräddare på några semesterorter och offentliga bad var snabbt framme vid den uppenbarligen döende mannen och kunde göra en (det heter så va?) Heimlich manöver som fick ut fiskbenet för att sedan gå vidare men traditionell första hjälpen. Det var tydligen behövligt för fiskbensmannen hade slutat andas. Nu gick han ät rädda alldeles utmärkt och han kunde till och med gå själv till ambulansen som dök upp strax därefter. Om han fortfarande äter fisk är däremot mer oklart.